Befrielse - Auschwitz

Befrielse

Slutet på prövningen

I slutet av 1944 tvingade den offensiva Röda armén de nazistiska myndigheterna i Auschwitz att förbereda sig för att överge anläggningen och beordra förstörelsen av alla bevis för de brott de hade begått.

Establos en Auschwitz-Brikenau

Rader av baracker i Auschwitz-Birkenau efter befrielsen. © Auschwitz-Birkenau State Museum.

Den 17-21 januari, efter att ha gjort sig av med all dokumentation och en stor del av lägeranläggningen, tvingades fångarna som fortfarande kunde gå att vandra mot det inre riket i vad som kallades dödsmarscher. De få av dem som  inte dog på resan flyttades till andra läger.

Vid sovjetiska truppers ankomst den 27 januari 1945 hittade man massor av obestridliga bevis på den massförintelse som pågick i Auschwitz, såsom berg av obegravda kroppar eller offrens tillhörigheter – tusentals mäns kostymer och kvinnoklänningar och bland annat 6.500 kilo människohår redo att säljas i Tyskland.

Gafas

Några av bevisen för det avsiktliga mordet som hittades i lägret efter dess befrielse – berg av glasögon och skor stulna till fångarna. Till vänster: © Wienerbiblioteket. Till höger: Med tillstånd av USHMM.

I anläggningen hittade de också nästan 7 000 människor, utmattade och sjuka. Trots ansträngningarna från de allierade trupperna och läkarna skulle mer än hälften av dem dö inom några dagar efter att de hade befriats.

Världen fick vänta till den 20 november 1945 på att Nürnbergrättegångarna skulle äga rum, där åtta Hitlerföreningar och 24 nazistiska ledare dömdes för de brott och grymheter de hade begått.

Tolv av dessa framstående nazisterna dömdes till döden. De flesta erkände att de begått brotten de anklagades för, även om knappt tre av dem visade ånger.

Den högsta myndigheten i den nazistiska staten, Adolf Hitler, var inte närvarande. Liksom många av hans närmaste medarbetare hade han tagit livet av sig under andra världskrigets slut.

Åtalade i huvudrättegången i Nürnberg. Från vänster till höger, första raden, Göring, Hess, Ribbentrop, Keitel, Dönitz, Raeder, Schirach och Sauckel. Med tillstånd av National Archives and Records Administration.

Nuremberg